babbla bör man annars dör man

Det blev inte så mycket läsning i år, men eftersom jag lyckades med min egen utmaning, att skriva om alla böcker jag läst (åtminstone lyckades jag ok, fastän det blev en del ihopsamlingsinlägg), tänkte jag avsluta det hela med en årslista. Gott nytt år!

Antal böcker lästa: 59

Böcker på svenska: 19

Böcker på engelska: 40

Årets bästa läsning:
Audrey Niffenegger - Her Fearful Symmetry
Per Hagman – Vänner för livet
Suzanne Collins – Hungerspelen (1:a delen)
Gregory David Roberts – Shantaram

Årets sämsta läsning:
P.C. Cast & Kristin Cast – Vampyrernas märke
Ewan Morrison – Ménage
Douglas Coupland – jPod

Årets var-den-bra-eller-dålig-egentligen?
Ian McEwan – Atonement

Årets sista böcker, ännu inte utlästa:
Sigrid Combüchen – Spill
Joyce Carol Oates – Little Bird of Heaven
Nicole Krauss – Great House
Claudia Gabel – Romeo and Juliet and Vampires

Det har inte blivit så mycket läst under årets sista månader. Mest för att det är tokmycket att göra på jobbet just den perioden. Trots det har jag haft en del böcker på gång, och högen bredvid sängen gav mig en ledtråd till vad jag har läst. Nån bok kan dock vara bortglömd.

Alltså, bok 51-59, utan inbördes ordning, men med början med de tre jag nämnde i förra inlägget:

Martina Haag – I en annan del av Bromma
Tunn, tunn bok, med tunn, tunn story. Inte min kopp te.

Harriet Evans – The Love of Her Life
Kate bor i New York men måste åka tillbaka till London. Minns knappt boken, så den var säkert okej. (Förresten är just “okej” nog mitt vanligaste omdöme på de böcker jag läser.)

Ben Sherwood – The Death and Life of Charlie St:Cloud
Charlie är med om en bilolycka tillsammans med sin lillebror. Båda dör i olyckan, men Charlie återupplivas. Efter olyckan upptäcker han att han han se dem som är döda, som sin lillebror. I alla fall så länge han varje kväll möter sin bror för att spela baseball i gläntan på kyrkogården. Frågan är bara hur länge bröderna kan hålla sina löften, att aldrig lämna varandra ensamma, när Charlie växer upp men brodern inte gör det. En bok som kämpar sig upp strax över “okej” på skalan.

Sophie Kinsella – Mini Shopaholic
Jag gillar Kinsellas chicklit. I Mini Shopaholic har Beckys dotter, Minnie, blivit två och är lika bestämd som sin mor. De lyckas bli portade från jultomten i fler affärer än en, och Minnie behärskar redan konsten att beställa exklusiva klänningar från nätet (även om det kanske, eventuellt var ett misstag). Samtidigt är det ekonomisk kris, och även om Becky försöker lösa det i sitt jobb som personlig shoppare funkar det inte helt, särskilt inte som hon dessutom försöker ordna en överraskningsfest för sin man, där gästlistan ständigt växer sig längre och exklusivare. Förresten behöver de verkligen hitta en egen bostad istället för att fortsätta bo hos Beckys föräldrar.

Julie Cohen – Getting away with it
Liza Haven vet att hon är den onda tvillingen. Istället för att ta hand om familjeföretaget och en alzeimerssjuk mamma, som hennes syster Lee gör, är Liza stuntkvinna i Hollywood. Hon gör som hon vill och har alltid gjort det, sedan skoltidens skolk till att köra alldeles för snabbt i den exklusiva bilen i den senaste filmen. Liza har alltid kommit undan med det.
I alla fall tills bilen kraschar, hon nästan dör och i ett desperat försök att hitta jobb återvänder till England. Lee bjuder in henne till en välgörenhetsfest i deras gamla hemby, och trots att Liza inte har varit där på flera år och svurit på att aldrig mer återvända, bestämmer hon sig för att besöka systern. En kväll kan väl inte göra så mycket, eller hur?
När Liza kommer till festen är Lee inte där, trots att det är hon som är ansvarig för allting. Alla förutsätter att Liza är Lee och hon kan inte motstå frestelsen att för en gångs skull få vara den goda tvillingen, den alla tycker om. Men hur länge kan hon hålla uppe fasaden? Kan hon låtsas vara Lee, inte bara inför Lees arbetskamrater och grannar, utan även för Lees pojkvän? Och borde hon verkligen fortsätta låtsas?
Bättre än det låter, tycker jag.

Charlaine Harris – Grave Secret
Harris skriver inte bara om Sookie, utan även andra saker. Harper kan, sedan hon blev träffad av blixten, känna av döda människor. Hon kan känna vad de kände i dödsögonblicket, något hon gör sitt bästa för att använda för att hjälpa till att klara upp folks, och polisers, frågeställningar. Mest av allt vill hon veta vad som hände hennes storasyster som försvann för flera år sedan, fastän det ser mörkt ut. Till sin hjälp har hon sin styvbror, och sedmera pojkvän, som gör sitt bästa för att ge sitt stöd.
Grave Secret är fjärde boken om Harper Connelly, något jag inte upptäckte förrän jag redan börjat läsa den. Ett tag tänkte jag försöka läsa de andra böckerna i serien innan jag fortsatte, men storyn hade gjort mig tillräckligt intresserad för att jag inte skulle vilja vänta. Dessutom fungerar Grave Secret alldeles utmärkt på egen hand. De delar som man behöver få förklarade, som Harper och hennes styvbror/pojkväns förhållande, eller storasysterns försvinnande, får man också förklarade.

Rachel Hore – A Place of Secrets
När Jude var liten drömde hon en mardröm, där hon sprang i en mörk skog. Nu drömmer hennes sexåriga systerdotter Summer samma dröm. Det verkar leda till ett torn i en skog, där Julie dessutom har råkat hamna nu som vuxen för att värdera ägarnas gamla bibliotek. Bland böckerna finns en dagbok från en dotter som inte finns i familjeträdet, där både hennes liv och stjärnskådande beskrivs. Judes syster, Summers mamma, driver en affär som har med stjärnor och astronomi att göra, och mannen som både Jude och systern verkar vara intresserade av har också ett intresse för stjärnor. Vad är det för hemligheter som döljer sig i det förflutna, och kan drömmar verkligen ärvas?
Gäsp.

Lucy Dawson – The One that Got Away
Fastän Molly är lyckligt gift, kan hon inte låta bli att kontakta sitt ex på facebook. Jamen grattis. Sånt är väl alltid en bra idé?
Minns knappt historien, än mindre hur det slutade, så den var inte ett dugg engagerande.

Dorothy Koomson – Marshmallows till frukost
Efter flera år i Australien återvänder Kendra till London. Trots att hon inte alls vill bli indragen i sin hyresvärds bittra skilsmässa kan hon inte låta bli att älska de söta tvillingarna som snart kallar henne extramamma. Men det förflutna hinner ikapp, både från Australien och från tiden innan.

Av de åtta böcker jag har läst har alltså tre haft som tema “ung kvinna återvänder till England och sitt mörka förflutna efter en tid utomlands”. Annars har sex av böckerna gemensamt att jag köpte dem när jag var i London senast, och jag har dessutom en del läsvärda böcker kvar från den shoppingrundan. I terminal 5 på Heathrow upptäckte jag förresten det allra bästa sättet att shoppa böcker: på flygplatsen, för då räknas det inte med i bagagets vikt. Perfa för mig som alltid handlar alldeles för många böcker i UK och USA.

Man skulle kunna tro att jag inte har läst en enda bok sen slutet av oktober. Att mörkret utanför fönstret har fått mig att lägga undan böckerna och istället bara sitta och sticka i ljuset av stearinljus.

Fast jag har läst. Nån bok av Martina Haag (som jag inte gillade), nån annan som snart kommer som film (som var okej) och nån jag hittade i en rea-hög på en bokhandel på en tågstation i London (som jag inte ens minns). Jag har dessutom sorterat om bokhyllan hemma, packat ned gammal kurslitteratur i en flyttlåda och burit ned i källaren och lagt alla olästa böcker på en separat hylla i bokhyllan.

Jag har en hel hyllmeter med olästa böcker. Det har nog aldrig hänt förut. Och fastän jag har det, är jag ändå sugen på att köpa nya böcker. De som står i hyllan är inte riktigt det jag vill läsa, precis just nu. På hösten vill jag läsa mysiga böcker, som matchar stearinljusen och juldekorationerna.

Jag är en impulsläsare. Jag planerar inte min läsning i förväg – istället köper jag en ny bok när jag är på rätt humör. Att reservera en bok på bibblan ligger inte riktigt för mig, för innan det är min tur har jag antingen glömt bort att jag ville läsa boken eller redan köpt boken.

Fast för “Mockingjay” gjorde jag ett undantag. Det är tredje delen i Hungerspelen, där Katniss Everdeen bor i en framtida värld där det är underhållning att barn dödar varandra och där de olika distrikten i Panem styrs med hjärnhand från the Capitol. I Mockingjay har Katniss mot sin vilja blivit en symbol för den revolution som skakar Panem. Till slut tar hon på sig att fungera som någon slags talesperson och får ge sig ut mitt i upproret; med ett kamerateam såklart. Ingenting händer väl på riktigt om det inte dokumenteras i tv?

Peta, killen som deltog i Hungerspelen med Katniss, är i händerna på presidenten, den onda representanten för the Capitol. Katniss vill befria honom, men också döda presidenten som vid flera tillfällen hotat både henne och hennes familj.

Under bokens gång visar det sig att inte heller revolutionärerna är helt goda. Metoderna som de använder för att nå sina mål gör Katniss förvirrad. Är de goda? Eller är de också onda?

De två första böckerna, The Hunger Games och Catching Fire, är intressanta. Särskilt första delen, där Katniss naivitet känns genuin. Hur den naiviteten kan bestå, när hon dödar folk till höger och vänster, ser ondska på nära håll, kämpar för sin överlevnad, drömmer mardrömmar och mer och mer förstår den värld hon lever i – det känns lite påklistrat. Kanske är det återigen svagheten som vissa ungdomsböcker har: de fastnar ibland i tron att ungdomar inte ser igenom sin omgivning. Att de inte förändras, mognar. Eller så är det jag som inte är i målgruppen.

Eller så gick det för lång tid mellan att jag reserverade boken på bibblan och tills dess att jag fick den. (Förresten, jag lämnade tillbaka boken i tid! Andra gången i rad! Finns det något slags pris för det?)